Johanna Berätta
Jag förstår inte hur jag ska kunna sätta ord på det jag fått uppleva. Jag kan inte skriva om och än mindre prata om detta utan att gråta. Att David gjorde allt detta för mig är för mig svårt att greppa och ta in. Att få så här mycket kärlek är större än det finns ord till att beskriva det. Resan till Cypern var något extra redan från start. Vi skulle åka alla tre en första gemensam semester. Till råga på detta skulle även årsdagen inträffa när vi är där. Allt kändes redan perfekt. Precis som det var.
Upptrappningen innan Cypern
David var mån om att vi ska göra något extra på just årsdagen. Han vill att vi ska klä upp oss fint och gå ut och äta på en restaurang utanför vårt all inklusive hotell. Jag minns att jag blev stressad och jag fick tankar över vart han skulle ta oss. Hur fint ställe kommer det vara? Herregud kommer jag kunna föra mig i en sådan miljö utan att skämma ut honom? Vi åker en dag och ska kolla runt efter lite fina kläder. För dom som sett filmen Pretty Woman (innan man förstod hur snedvriden den är) kommer förstå vad jag kände…Jag provar klänningar och David tar en klänning vi båda tycker är jättefin och efter att den figuranpassades efter mig och vi tittat ut ett par passande skor går David för att betala.
Dagen för årsdagen och middagen är kommen
Vi gör oss i ordning på hotellet. Vi går alla tre hand i hand ut från hotellet och ner mot stranden där vi varit tidigare och badat och lekt. David och Gösta har nästintill identiska kläder på sig. Stiligare man än David går inte att hitta.
Vi kommer fram till en strandrestaurang med små runda bord och järnstolar placerade på stenlagd mark.
En bar i bambu och bord längre ner i sanden mot havet med parasoller. En kvinna möter oss och placerar oss vid ett bord vid baren och frågar om vi vill ha något att dricka innan vi ska få vårt bord då det kommer dröja några minuter.
Inom minuten har vi varsitt glas champagne i handen och Gösta får själv välja och tar bubbelvatten, han är stolt då han själv kan beställa på engelska och berätta det han vill ha.
Jag lägger märke till att kvinnan som serverat oss går och sneglar och ler. Jag minns att jag tänkte att hon säkert tyckte vi var fint uppklädda – för det var vi!
Vi blir hämtade för att slå oss ner till bords. Jag vet inte vart vi ska men jag följer med och jag håller Gösta i handen samtidigt som jag känner Davids hand på min rygg. Vi går runt ett hörn och jag tänker att dom kanske har en terrass vi ska sitta på…fantastiskt. Men vi tar av mot vänster ner mot stranden och havet. Jag blir så glad och tänker att vi ska sitta vid ett av borden som är placerade i sanden med parasollen.
Då höjer jag blicken mot stranden bortom borden och mot havet. Då ser jag… en väg av facklor uppradade fram mot havet. Jag tappar både andan, talförmågan och förståndet. Vad är det som händer? Ha inga stora förväntningar hade han sagt innan, det är bara en middag. 
Där står jag med manen i mitt liv och med min son i handen på en strand i Cypern. Framför en väg av facklor ner till ett dukat bord precis vid havet. Det är ljusslingor ljuslyktor, matta, fåtöljer och flervåningsfruktfat. Ha inga stora förväntningar….jo pyttsan
En man och kvinnan ber oss följa med, jag skakar och tårarna bara kommer. Jag tittar upp på David och försöker förstå, men släpper alla frågor. Vill ta in, vill uppleva, vill inte tänka.. jag vill bara vara i stunden med honom.
Jag vet inte hur jag fick av mig skorna men helt plötsligt går jag där barfota i sanden. Jag tror att det sitter gäster vid borden jag nyss hoppats på att sitta vid. Jag går förbi, går mellan facklorna och följer stigen. Jag ser och hör vågorna men jag hör då också musiken. Där vid bordet står en man och spelar fiol. Det är så vackert mitt där i solnedgången.
Mannen förklarar att han är vår servitör och när han säger det menar han VÅR. Han kommer bara ta hand
om oss ikväll. Han förklarar att vi bara kan flytta en av ljuslyktorna om vi behöver något och han kommer sitta långt uppe där restaurangen och se detta. David beställer en flaska champagne och därefter höjer han sitt glas och skålar för oss.
Sen händer det
David ber violinisten om att få några minuter. Han ber också Gösta att vänta för att jag ska få titta på ett klipp i Davids telefon. Han reser sig och kommer runt bordet startar en film på sin telefon. Jag hör DIREKT vilken låt han valt som bakgrund till bildspelet. Låten är en låt vars text jag önskar jag både kunnat skriva själv och framföra för David, för låten sätter ord på allt jag känt och känner inför hans inträde i mitt liv. Bilder med text om det gånga året tillsammans. Hur vi gått från att träffas i ett garage i Floby till att sitta här som en familj. Jag försöker läsa och ta in.
Sen bryter bildspelet och nu startar en film… Jag känner igen platsen men det tar någon sekund innan jag förstår, det är ju hos mamma och pappa! Där sitter jag på Cypern och tittar på en film inspelad i hemlighet i mina föräldrars vardagsrum. Men hur har detta gått till? Dom har ju bara träffats några få tillfällen.
Där och då får jag höra hur David förklarar för mina föräldrar vad han planerar och att han ber om min hand…. han ber att få fria till mig.
Samtidigt som han efteråt säger att han skulle göra det ändå.
David står bakom hela tiden och tittar på mig. Gösta sitter med och är tyst, han försöker nog ta in han också. Sen blir jag uppmanad av bildspelet som nu är slut att lägga ner telefonen. David kommer fram och går ner på ett knä framför mig. Jag har aldrig känt sådan kärlek. Jag har aldrig haft någon som sett mig som han. Jag minns att jag tänker att jag skulle svara ja även om han så hade frågat mig hemma vid köksbordet i morgonrock. Men där står han på ett knä, i svarta kostym och förklarar hur mycket han älskar MIG. Han har en vacker blå sidenask i sin hand men den vackraste ring jag någonsin sett.
Sen frågar han – Johanna vill du gifta dig med mig
